Vi är 3-4 killar (gubbar) som tänkte ta en snabbsväng till Treriksröset. Vi kommer att åka med lätt packning (endast ryggsäck) för att kunna hålla högt tempo. Vi skulle gärna ta emot tips om lämpliga (olämpliga) leder, övernattningsställen, tankställen, matställen mm. Vi tänker åka via Finland dit och via Kiruna och Gällivare hem. Planerad rutt:
1. Luleå - Överkalix - Pajala - Kolari
2. Kolari - Muonio - Karesuando - Kilpisjärvi
3. Kilpisjärvi - Treriksröset - Kiruna - Gällivare
4. Gällivare - Nattavaara - Gunnarsbyn - Luleå
T.ex. Hur åker man lämpligast från Treriksröset till Kiruna och var kan man tanka? Var kan man sova i Kolari?
Luleå - Treriksröset 24-27 feb 2011 (Avklarad)
Moderator: Mikael
Luleå - Treriksröset 24-27 feb 2011 (Avklarad)
Lynx Xtrim 800 -09
Garmin 60cs
Garmin 60cs
Re: Luleå - Treriksröset 24-27 feb 2011 (Avklarad)
Det är härligt att köra skoter…
Det gick, vi tog oss till Treriksröset och tillbaka trots en del strapatser. Ledkvaliteten var mycket varierande från hemska puckelpister till kanonleder och ospårade leder. Vädret varierade från -23 grader till plusgrader, soligt med hård vind och plusgrader med underkylt regn. En del ömma kroppar kommer det att vara men den var en fantastisk resa som ger mersmak. Totalt 130 mil.
Start
Torsdag morgon kl. 08.00 var det samling vid Lilla Tomholmen i Gammelstad. Termometern visade -23 men det var inget som bekymrade oss. Vi var fyra 60-talister med äventyrslusten kvar. Skoterparken bestod av Ski-Doo Renegae 800 PowerTec -08, Lynx Xtrim 800 PowerTec -09, Lynx Xtrim 600 E-Tec och en Artic Cat HCR 800 -11 som hade gått 12 mil.
Läckande kylare
Första målet var Överkalix där vi skulle göra ett stopp för att fylla tanken och magen. När vi kom till Råneå så upptäckte vi att bakre kylaren på Ski-Doon läckte. Det var ingen stor läcka så det blev att köpa kylarlagning på OK i Råneå, alternativet var att använda kanel som tydligen ska ha en tätande effekt. När vi närmade oss Morjärv var den led vi tänkt köra helt orörd med mycket sly hängande över så det blev en något krokig väg via andra leder.
Ospårat
Efter stoppet i Överkalix konstaterade vi att kylaren verkar hålla rätt tätt så vi fortsatte mot Pajala. Detta visade sig inte vara helt lätt, intresset att köra mellan Överkalix och Korpilombolo visade sig vara mycket begränsat, ibland fanns det ett spår (dike) att följa men många sträckor fick vi (jag med Lynx 800 PowerTec) spåra. Det var så att jag hade GPS med skoterledskartorna och därmed kunde se var leden borde gå. Vid det härlaget hade det börjat bli mörkt och det var ibland svårt att se kryssen. Efter en del spårande gick remmen varm så det blev att byta. OBS remmen (original 383) hade vid det laget gått i 570 mil på min 800 PowerTec. Väl framme i Korpilombolo var vi glada att macken hade öppet så vi fick tanka upp och fylla på energi och vatten i kroppen. Fram till Pajala gick det sedan mycket bra med fina leder (särskilt första biten från Korpilombolo).
Pajala
Väl framme i Pajala började Ski-Doon gå varm, det hade blivit ett större hål i kylaren och vattnet hade runnit ut. En kort bogsering till Shell-macken där vi fick hjälp med telefonnummer till Svetsteknik samt kunde ställa in Skotern över natten (Tack Jan-Olov). Daniel på svetsteknik var också mycket hjälpsam, han lovade att hämta skotern på morgonen och försöka laga den direkt. Vi tog oss till Snickarbacken där vi skulle övernatta. Även här fick vi mycket bra service. De hade hållit bastun varm och ställt in mat i kylen som vi kunde värma. Efter 29 mil och 13 timmar skoter, god mat och bastu med öl så var det lätt at somna.
Laga kylaren.
Efter frukost fick vi besked att reparationen inte gick smärtfritt så vi åkte dit för att kolla. Det var problem med vatten och smuts som hindrade bra svetsning. Med gemensamma insatser (framförallt från Johns sida) blev läckan fixad. Nu hade klockan redan hunnit passera 11 så det blev lunch på Smedjan innan avfärd.
Finländska leder
Efter lunch satte vi fart mot Finland, planen var att åka i finland till Muonio där vi skulle ta Victorialeden till Kilpisjärvi, en sträcka på nästan 39 mil. När vi närmade oss finland såg vi en skylt som pekade norrut med Muonio 10 mil. Sträckan vi hade valt var en mil längre. Eftersom vi bara såg två spår utefter den svenska leden mot Muonio valde vi den Finska sidan. Hur rätt blev inte det… Vilka fantastiska leder vi fick åka upp till Muonio. Visst var det lite guppigt i närheten av samhällen men överlag extremt bra kvalitet.
Victorialeden
Efter att ha tankat i Muonio satte vi fart efter Victorialeden. Från början var det mycket älv och långa myrar så det gick rätt bra men sedan blev det mer skog och då blev det guppigare. När det kändes som guppigast och man funderade på hur lång tid det egentligen skulle ta till Kilpisjärvi så blev det nysladdat. Nu var det inte så många som hade kört där tidigare så sladden hade haft en jobbig tur. Resultatet blev en klart jämnare led men det var fortfarande mycket mjukt på sidorna.
Karesuando
Vi höll högt tempo med få stopp fram till Karesuando där det åter var dags att tanka. Dessutom fanns det en restaurang där vilket passade våra hungriga magar. På macken träffade vi Mannen som hade sladdat leden vi nyss åkt på. Han hade haft det mycket jobbigt med många jobbiga fastkörningar berättade han. Vi var honom mycket tacksamma. Dessutom hade han sladdat hela vägen från Karesuando till Kilpisjärvi också. Det var mycket ljuva ord i våra öron.
Kilpisjärvi
Leden var bra sladdad och trots att det hade blåst och drivit över en hel del snö på leden så gick det fort att ta sig till Kilpisjärvi. Vi hade ringt från Karesuando och förvarnat att vi skulle komma sent, man får inte glömma att de ligger en timme före heller. Väl framme i Kilpis hittade vi inte macken som vi skulle ha som referenspunkt för att hitta stugan. Till slut fick vi tag på en norrman som berättade att vi försökte hitta den gamla macken, numera låg macken i södra Kilpisjärvi (Jag har skickat ändringen till Kartman). Vi kom fram till stugan vid halv tolv. Personalen höll på att göra om i restaurangen så de fanns kvar och kunde sälja oss några öl till bastun. Naturligtvis hade vi en stuga med bastu, vi är ju i finland.
Treriksröset
Vi vaknade upp till ett riktigt vackert väder, -6 grader och klarblå himmel. Kropparna kändes lite sega efter gårdagens långa sträcka men nu var vi så nära målet. Väl på skotern gick det snabbt att ta sig till den stora cementklump som markerade Treriksröset. Efter en del fotograferande och skrivande i gästboken var det dags att börja resan tillbaka. Vi skulle ända ner till Gällivare idag, en sträcka på drygt 35 mil. Först gällde det att fylla tanken i Kilpisjärvi, samt även några reservdunkar, eftersom det är 19 mil till Kiruna och det finns inga mackar efter vägen. Vi hoppades slippa spåra upp genom skogen från Kummavuopio. Innan vi kunde ge os iväg var dock Micke tvungen att åka tillbaka till Treriksröset för att hämta sin ryggsäck som han råkade lämna där.
Kiruna
Det var inga problem med leden från Kummavuopio upp på fjället mot Rostosjaure. På fjället var det soligt men mycket blåsigt med hårdpackade snödrev som följd. Efter att ha skumpat fram många mil över fjällen kom vi ner till Torneå träsk. Den närmaste vägen till Kiruna var inte markerad på Torneå träsk men just då passerade en familj som vi stannade. På frågan om bästa vägen till Kiruna fick vi som svar att dit brukade de aldrig åka. De hade dock bra kännedom om lederna och sa att den led vi tänkt ta gick bra att köra men de rekommenderade oss at ta vägen (ja det fanns en vägstump mitt i fjällen) till Salmi och sedan ner över sjöarna till Kurravaara och sedan till Kiruna. Vi följde deras råd och det kändes skönt att snabbt kunna avverka lite mil på vägen och sjöarna. I Kiruna hade 3 av oss några få liter kvar i tanken och Bert med 600 E-Tec undrade om han skulle bry sig om att tanka innan Gällivare.
Gällivare
Färden mot Gällivare började med en lite sönderkörd led till Jukkasjärvi för att sedan gå efter Älven en bra bit. De sista 12 kilometrarna till Svappavaara utgjordes av en väldigt fint sladdad led. Efter det gick leden efter kraftledningen ner mot Soutojärvi vid Skaulo. Leden därifrån till Tjautjas var rena himmelriket. Därefter blev det bara sämre och sämre, lederna kring Gällivare var bedrövliga. Övernattningen skedde i Reepisvaara.
Hemfärd
Söndag morgon bjöd på -3 grader och mycket låga heltäckande moln. Nu var det bara den sista sträckan hem. Tyvärr så satte det sig is på glasögonen som ytterligare minskade den dåliga sikten. Trots siktproblemen avverkade vi sträckan till Nattavaara ganska snabbt. Där blev det tankning (vi var ju tvungna att åka till macken för att få åka på kanonlederna i Nattavaara). Därefter fick vi lunch hos Mickes mamma (med nybakade varma mjukkakor). Sedan blev det varierande leder tillbaka till Lilla Tomholmen förutom kring skoterstugan där det var Gällivareklass eller sämre.
Service
Den nya Cat::en som var på service (25-mila) dagen innan vi åkte fick åter åka på service dagen efter hemkomsten, den var dags för 150-mila servicen. jag undrar om ägaren också behövde service, han hade haft träningsläger i Thailand i 6 veckor innan.
Skoterledskartan
Jag måste än en gång säga hur fantastiskt skönt det är att ha skoterledskartan i GPS:en. Det är skönt att kunna sitta hemma och planera en tur och kunna se hur långt det blir. Det är otroligt skönt att sedan kunna följa turen och veta hur lederna går. Att hitta utan skoterledskarta är väldigt svårt om man inte är på hemmamark.
Det gick, vi tog oss till Treriksröset och tillbaka trots en del strapatser. Ledkvaliteten var mycket varierande från hemska puckelpister till kanonleder och ospårade leder. Vädret varierade från -23 grader till plusgrader, soligt med hård vind och plusgrader med underkylt regn. En del ömma kroppar kommer det att vara men den var en fantastisk resa som ger mersmak. Totalt 130 mil.
Start
Torsdag morgon kl. 08.00 var det samling vid Lilla Tomholmen i Gammelstad. Termometern visade -23 men det var inget som bekymrade oss. Vi var fyra 60-talister med äventyrslusten kvar. Skoterparken bestod av Ski-Doo Renegae 800 PowerTec -08, Lynx Xtrim 800 PowerTec -09, Lynx Xtrim 600 E-Tec och en Artic Cat HCR 800 -11 som hade gått 12 mil.
Läckande kylare
Första målet var Överkalix där vi skulle göra ett stopp för att fylla tanken och magen. När vi kom till Råneå så upptäckte vi att bakre kylaren på Ski-Doon läckte. Det var ingen stor läcka så det blev att köpa kylarlagning på OK i Råneå, alternativet var att använda kanel som tydligen ska ha en tätande effekt. När vi närmade oss Morjärv var den led vi tänkt köra helt orörd med mycket sly hängande över så det blev en något krokig väg via andra leder.
Ospårat
Efter stoppet i Överkalix konstaterade vi att kylaren verkar hålla rätt tätt så vi fortsatte mot Pajala. Detta visade sig inte vara helt lätt, intresset att köra mellan Överkalix och Korpilombolo visade sig vara mycket begränsat, ibland fanns det ett spår (dike) att följa men många sträckor fick vi (jag med Lynx 800 PowerTec) spåra. Det var så att jag hade GPS med skoterledskartorna och därmed kunde se var leden borde gå. Vid det härlaget hade det börjat bli mörkt och det var ibland svårt att se kryssen. Efter en del spårande gick remmen varm så det blev att byta. OBS remmen (original 383) hade vid det laget gått i 570 mil på min 800 PowerTec. Väl framme i Korpilombolo var vi glada att macken hade öppet så vi fick tanka upp och fylla på energi och vatten i kroppen. Fram till Pajala gick det sedan mycket bra med fina leder (särskilt första biten från Korpilombolo).
Pajala
Väl framme i Pajala började Ski-Doon gå varm, det hade blivit ett större hål i kylaren och vattnet hade runnit ut. En kort bogsering till Shell-macken där vi fick hjälp med telefonnummer till Svetsteknik samt kunde ställa in Skotern över natten (Tack Jan-Olov). Daniel på svetsteknik var också mycket hjälpsam, han lovade att hämta skotern på morgonen och försöka laga den direkt. Vi tog oss till Snickarbacken där vi skulle övernatta. Även här fick vi mycket bra service. De hade hållit bastun varm och ställt in mat i kylen som vi kunde värma. Efter 29 mil och 13 timmar skoter, god mat och bastu med öl så var det lätt at somna.
Laga kylaren.
Efter frukost fick vi besked att reparationen inte gick smärtfritt så vi åkte dit för att kolla. Det var problem med vatten och smuts som hindrade bra svetsning. Med gemensamma insatser (framförallt från Johns sida) blev läckan fixad. Nu hade klockan redan hunnit passera 11 så det blev lunch på Smedjan innan avfärd.
Finländska leder
Efter lunch satte vi fart mot Finland, planen var att åka i finland till Muonio där vi skulle ta Victorialeden till Kilpisjärvi, en sträcka på nästan 39 mil. När vi närmade oss finland såg vi en skylt som pekade norrut med Muonio 10 mil. Sträckan vi hade valt var en mil längre. Eftersom vi bara såg två spår utefter den svenska leden mot Muonio valde vi den Finska sidan. Hur rätt blev inte det… Vilka fantastiska leder vi fick åka upp till Muonio. Visst var det lite guppigt i närheten av samhällen men överlag extremt bra kvalitet.
Victorialeden
Efter att ha tankat i Muonio satte vi fart efter Victorialeden. Från början var det mycket älv och långa myrar så det gick rätt bra men sedan blev det mer skog och då blev det guppigare. När det kändes som guppigast och man funderade på hur lång tid det egentligen skulle ta till Kilpisjärvi så blev det nysladdat. Nu var det inte så många som hade kört där tidigare så sladden hade haft en jobbig tur. Resultatet blev en klart jämnare led men det var fortfarande mycket mjukt på sidorna.
Karesuando
Vi höll högt tempo med få stopp fram till Karesuando där det åter var dags att tanka. Dessutom fanns det en restaurang där vilket passade våra hungriga magar. På macken träffade vi Mannen som hade sladdat leden vi nyss åkt på. Han hade haft det mycket jobbigt med många jobbiga fastkörningar berättade han. Vi var honom mycket tacksamma. Dessutom hade han sladdat hela vägen från Karesuando till Kilpisjärvi också. Det var mycket ljuva ord i våra öron.
Kilpisjärvi
Leden var bra sladdad och trots att det hade blåst och drivit över en hel del snö på leden så gick det fort att ta sig till Kilpisjärvi. Vi hade ringt från Karesuando och förvarnat att vi skulle komma sent, man får inte glömma att de ligger en timme före heller. Väl framme i Kilpis hittade vi inte macken som vi skulle ha som referenspunkt för att hitta stugan. Till slut fick vi tag på en norrman som berättade att vi försökte hitta den gamla macken, numera låg macken i södra Kilpisjärvi (Jag har skickat ändringen till Kartman). Vi kom fram till stugan vid halv tolv. Personalen höll på att göra om i restaurangen så de fanns kvar och kunde sälja oss några öl till bastun. Naturligtvis hade vi en stuga med bastu, vi är ju i finland.
Treriksröset
Vi vaknade upp till ett riktigt vackert väder, -6 grader och klarblå himmel. Kropparna kändes lite sega efter gårdagens långa sträcka men nu var vi så nära målet. Väl på skotern gick det snabbt att ta sig till den stora cementklump som markerade Treriksröset. Efter en del fotograferande och skrivande i gästboken var det dags att börja resan tillbaka. Vi skulle ända ner till Gällivare idag, en sträcka på drygt 35 mil. Först gällde det att fylla tanken i Kilpisjärvi, samt även några reservdunkar, eftersom det är 19 mil till Kiruna och det finns inga mackar efter vägen. Vi hoppades slippa spåra upp genom skogen från Kummavuopio. Innan vi kunde ge os iväg var dock Micke tvungen att åka tillbaka till Treriksröset för att hämta sin ryggsäck som han råkade lämna där.
Kiruna
Det var inga problem med leden från Kummavuopio upp på fjället mot Rostosjaure. På fjället var det soligt men mycket blåsigt med hårdpackade snödrev som följd. Efter att ha skumpat fram många mil över fjällen kom vi ner till Torneå träsk. Den närmaste vägen till Kiruna var inte markerad på Torneå träsk men just då passerade en familj som vi stannade. På frågan om bästa vägen till Kiruna fick vi som svar att dit brukade de aldrig åka. De hade dock bra kännedom om lederna och sa att den led vi tänkt ta gick bra att köra men de rekommenderade oss at ta vägen (ja det fanns en vägstump mitt i fjällen) till Salmi och sedan ner över sjöarna till Kurravaara och sedan till Kiruna. Vi följde deras råd och det kändes skönt att snabbt kunna avverka lite mil på vägen och sjöarna. I Kiruna hade 3 av oss några få liter kvar i tanken och Bert med 600 E-Tec undrade om han skulle bry sig om att tanka innan Gällivare.
Gällivare
Färden mot Gällivare började med en lite sönderkörd led till Jukkasjärvi för att sedan gå efter Älven en bra bit. De sista 12 kilometrarna till Svappavaara utgjordes av en väldigt fint sladdad led. Efter det gick leden efter kraftledningen ner mot Soutojärvi vid Skaulo. Leden därifrån till Tjautjas var rena himmelriket. Därefter blev det bara sämre och sämre, lederna kring Gällivare var bedrövliga. Övernattningen skedde i Reepisvaara.
Hemfärd
Söndag morgon bjöd på -3 grader och mycket låga heltäckande moln. Nu var det bara den sista sträckan hem. Tyvärr så satte det sig is på glasögonen som ytterligare minskade den dåliga sikten. Trots siktproblemen avverkade vi sträckan till Nattavaara ganska snabbt. Där blev det tankning (vi var ju tvungna att åka till macken för att få åka på kanonlederna i Nattavaara). Därefter fick vi lunch hos Mickes mamma (med nybakade varma mjukkakor). Sedan blev det varierande leder tillbaka till Lilla Tomholmen förutom kring skoterstugan där det var Gällivareklass eller sämre.
Service
Den nya Cat::en som var på service (25-mila) dagen innan vi åkte fick åter åka på service dagen efter hemkomsten, den var dags för 150-mila servicen. jag undrar om ägaren också behövde service, han hade haft träningsläger i Thailand i 6 veckor innan.
Skoterledskartan
Jag måste än en gång säga hur fantastiskt skönt det är att ha skoterledskartan i GPS:en. Det är skönt att kunna sitta hemma och planera en tur och kunna se hur långt det blir. Det är otroligt skönt att sedan kunna följa turen och veta hur lederna går. Att hitta utan skoterledskarta är väldigt svårt om man inte är på hemmamark.
- Attachments
-
- Treriksröset tor.gdb
- Dagsrutterna
- (39.23 KiB) Downloaded 583 times
Lynx Xtrim 800 -09
Garmin 60cs
Garmin 60cs
Re: Luleå - Treriksröset 24-27 feb 2011 (Avklarad)
Jäklars vilken resa!
Nu börjar det suga ordentligt i långkörningstarmen, måste filura ut nåt...
Finns det några bilder att kika på?
Nu börjar det suga ordentligt i långkörningstarmen, måste filura ut nåt...
Finns det några bilder att kika på?
/Mikael Nordlund - KartMan
Yamaha Apex X-TX MCX290 -11
Yamaha RX Warrior -04
Yamaha Apex X-TX MCX290 -11
Yamaha RX Warrior -04
Re: Luleå - Treriksröset 24-27 feb 2011 (Avklarad)
Här kommer en länk till bilder från resan.
http://www.femfot.se/album/skoter10-11/ ... index.html
Man längtar redan till nästa tur...
http://www.femfot.se/album/skoter10-11/ ... index.html
Man längtar redan till nästa tur...
Lynx Xtrim 800 -09
Garmin 60cs
Garmin 60cs
Re: Luleå - Treriksröset 24-27 feb 2011 (Avklarad)
Redigerade din länk så den blev klickbar....
Snygga bilder
Snygga bilder
/Mikael Nordlund - KartMan
Yamaha Apex X-TX MCX290 -11
Yamaha RX Warrior -04
Yamaha Apex X-TX MCX290 -11
Yamaha RX Warrior -04