Norrlands Skoterledskarta

Inget datum bestämt för dagstur #3, återkommer senare då snön bestämmer sig för att komma.
Ca 24 mil blir det och ni som är intresserade kan väl bara säga till så meddelar jag då datumet blir spikat.

2009-03-14 blir denna tur av. Såvida inte vädrets makter gör allt för att motverka det.
Samling försöker vi ha lite tidigare än förra resan. Så ca kl 9 under kraftledningen i Kalix.
Intresserade kan höra av sig så jag kan informera närmare om exakt tid.

Vill någon haka på under resans gång så är det bara att höra av sig så fixar vi in det.

Hej Micke, hade tänkt ge er ett varmt mottagande vid Sävast skoterstuga men ni dök aldrig upp under de många timmar jag var där

Hade varmt i stugan och eld i grillringen hele dan men ingen fara själv mådde jag som en prins

Kom iväg senare än väntat pga att de som skulle med inte kom i tid.
Dessutom blev vi rejält försenade pga att det var bara grus efter en väg som gick till något stenbrott (Gräsmyrkojan), höll själv på att köra utför klippkanten då jag försökte hitta en annan väg, men hann få stopp på skotern.

Dessutom en massa skogsvägar som var upplogade, antagligen för avverkningar. Vi skulle dessutom förbi och kika på Ståldraget.

En fråga, vi stannade vi macken vid Teknikervägen, det var inte av en händelse du som passerade med en sladd där vid 15-tiden?

Har nu rivit skotern i bitar, pga att den lät horribelt högt, alla vände sig om då jag kom, trodde först det var pga dekalerna
Visade sig att avgasröret gått av vid 2-1 sammaslagningen, har i princip kört med raka rör hela dagen.

Vet någon hur jäkla varmt om röven man får på en RX då detta händer?

En hel del äventyr förstår jag

Nej det var en av mina sladdkamrater, var faktiskt ute vid stugan till ca 1530 men vi ses säkert vid något annat tillfälle

Dagsturen till Sävast (blev Alviksträsket)

23 Mil blev resan, blev inte alls att följa den planerade rutten, pga inte så bra leder.

08:50 så klev man ut i garaget för att vrida om startnyckeln på skotern, till min häpnad så kom bara ett svagt, "njö" och sedan inget mer. Efter en snabb felsökning så hittade jag felet. Hade lämnat på GPSen och den hade tömt batteriet på skotern.
Nåja, startkablar samt extra batteri på 115Ah fixade biffen ganska snabbt och den fick stå på tomgång ett tag och ladda batterierna.

Ett skramlande plåtaktigt ljud lät från bandtunneln, antagligen någon av värmeplåtarna som nitarna släppt på. (Kommer återkomma till detta. )

kl 09:07 så avgick vi från samlingplatsen, vi var 4 maskiner och frugan satt bakpå. 2 skulle ansluta på Lappträsket och min bror skulle köra ikapp oss då han var lite sen. Väntade in honom på Lappträsk, tyvärr var han senare än vi trodde så klockan var nästan 10 innan vi for vidare. I med hörpluggarna i öronen, på med musiken och iväg. Med en snitthastighet på 49km/h så var vi ganska snabbt framme i Smedsbyns Skoterklubbstuga där vi stannade och tog en macka. Började bli rackarns så varmt om röven, var ju varmt ute så det var väl därför (återkommer till detta)
Tyvärr så hade någon svinat ner inne i stugan så man kunde inte vara där inne. Jäkla typer!!! Efter en snabb macka så fortsatte vi, skramlet från skyddsplåten var kvar, lät som en marackas då man ångade fram efter leden.

Korsade Persöfjärden och nu kom det första hindret på resan.
Ett nyöppnat stenbrott och skogsvägen som leden brukade gå på användes av lastbilar, MÅNGA lastbilar. Vägen var helt utan snö och dessutom en massa grus (snarare sten) på och 2km lång. Hittade något krokigt spår i skogen som gick åt någorlunda rätt håll men efter ca 1 km så kom det ner på vägen och det fanns inget mer spår.

Försökte själv och tog fart uppför en brant och när jag kom till krönet så var det bara att nypa allt som gick i bromsen. Jag hade hittat stenbrottet, var 1.5 meter framför medarna och det gick RAKT ner i ca 10 meter och fullt med sprängsten längst ner. Hann ju få stopp så det var bara backa och vända.
Ner och körde efter grusvägen och till slut så tog leden en annan sträckningen.

Nu var leden i bedrövligt skick och t.om lite sämre än det. Ett riktigt praktexempel på hur leder blir om de ej sladdas.

Vid det här laget så var vi rejält försenade. Tanken var att hinna se lite dragracing på Alviksträsket.
Kom äntligen fram till Sunderbyns ledsystem, vilken befrielse. Breda och framför allt SLÄTA leder.

Inte så långt kvar till Ståldraget. Kom fram och det var massvis med folk.
Parkerade en bit från starten och ganska många vände sig om och tittade på min maskin. Funderade lite på varför, en RX är ju inte speciellt spännande, speciellt inte min -04 i närvaro av alla fläktmatade som fanns på plats. Hade glömt skramlet, som nu faktiskt inte hördes längre (återkommer till detta). Såg ett tag på dragracingen och körde sedan upp mot kojan för att käka några burgare, kaffe och varmkorv.
Även där så vände sig många om, tänkte att det kanske var pga mina fina Kartman-dekal *skratt*.

Träffade några som hade skoterledskartan, surrade lite med dem mellan tuggorna. Efter en stund så åkte vi vidare, i med ljudpropparna, på med musiken och hjälmen. Startade skotern och många vände sig om och tittade.
"Fasiken" tänkte jag, vad är det som är så speciellt med min maskin???
Styrde tillbaka mot älven och sedan upp mot Boden för att tanka på Ok vid Teknikervägen. Det var fortfarande varmt att sitta på dynan men det var å andra sidan plusgrader ute och vi var 2 på skotern.
Fina leder fanns det också kring Sävast kontaterade vi.

Tankade och körde den åt sidan, denna gång utan pluggar. WRAAAP, BRAAAP. Jisses, vilket jäkla ljud. Försökte kika in i bandtunneln men man såg inget. Orsaken kunde man gissa sig till. Något hade pajjat som hade med avgasröret att göra. Nu visste jag varför de glodde så jäkligt på dragracingen och orsaken till värmen i arslet var också löst.

Hemresan gick utan större missöden, annat är fruktansvärt dåliga leder mellan Boden och Skatamark. När det väl var passerat så blev snitthastigheten högre, betydligt högre. Och arslet blev ännu varmare. Funderade på om den kunde börja brinna eller nåt. Senare på kvällen så lommade jag ut i garaget för att kolla. 30 minuter senare så var dynan, tanken, alla kåpor borta. Flexpiporna var hela, donutsen hela. Plockade ut ljuddämparen och upptäckte att avgasröret var helt av då det går 2-1. Hej-å-hå system, som det kallas. Skramlet kom ifrån skyddplåten. Det var den som höll ihop avgassystemet och den gav upp på vägen mot Alviksträsket.

Fått förfrågningar om hur vi körde jämte den planerade rutten. Blev som sagt var inte så mycket som stämde denna gång.
Ditvägen var det ledstandarden som avgorde, på hemvägen var det mitt förbaskade avgasrör som gjorde att man inte tog några extra rundor.